Jag gillar sagor. I väldigt många sagor finns det något man kan lära sig, någon sensmoral. En av mina favoritsagor är Stadsmusikanterna av Bröderna Grimm. Den handlar om en åsna, en hund, en katt och en tupp. Åsnans krafter började avta och husbonden började tycka att hon inte gjorde skäl för fodret. Åsnan anade oråd och begav sig av för att klara livhanken. Hon ämnade gå till Bremen för, hon tänkte, att hon kan ju alltid bli stadsmusikant. Hon träffar sen en hund, en katt och en tupp som håller på att gå samma öde. De skulle inte hinna till Bremen på en dag så de tänkte övernatta i skogen då tuppen får se ett hus som lyste, som var ett rövarnäste. Där var fullt med mat på bordet och för att skrämma bort rövarna ställde sig hunden på åsnan, katten på hunden och tuppen på katten och sen började de musicera: Åsnan skriade, hunden skällde, katten jamade och tuppen gol. Rövarna skrämdes på flykten. Jag tycker man kan få ut mycket av denna saga, men det jag tänker på är att man kan klara mycket om man samarbetar. Denna saga är så berömd att det finns en staty i Bremen.(Die Stadtmusikanten) Läs gärna hela sagan.

Ha en skön vecka.

Susanne